eetewteqt
boy-strange.blogspot.com
Dont tell harry
hej hej!
Jag påbörjar i skrivandes stund en ny blogg, och den här depp-sidan kommer hedanefter antagligtvis bara användas som värdplats åt foton till den nya bloggen.
dont-tell-harry.blogspot.com
Lite gladare, lite bättre.
puss
cool crew
Universal Poplab spelade live i P3 igår, mycket bra kvalité på både framförande och mellansnack. De gjorde dessutom en grymt bra cover på "It's now or never"! För er som missade det så kan man lyssna på programmet här:
http://www.sr.se/cgi-bin/P3/kanalarkiv.asp?ProgramId=2536&NrOfDaysInArchive=30
UPörhängen
I fredags var jag hemma hos mamma och letade igenom en låda som jag har haft småsaker i sen jag var tre och flyttade in i lägenheten. Jag hittade ett fint örhänge.
"Åh så vackert", tänkte jag och letade febrilt efter det andra. Då jag inte fann något så stoppade jag örhänget i fickan och åkte hem till mig.
Igår var jag på Emmaus. När jag skulle betala i kassan så såg jag någonting som blänkte helt ensamt vid sidan av kassan.
Ja, ni förstår nog redan allihopa att det var det andra örhänget. Eller iallafall ett precis likadant, ensamt örhänge som det jag stoppat i fickan kvällen innan.
Jag hamnade i någon form av chocktillstånd och var trots min halsont tvungen att utljuda ett glädjetjut. Kassapersonalen såväl som kunder engagerade sig när jag exalterat berättade om det otroliga sammanträffandet. Hela vägen hem kände jag på örhänget med handen, för jag var helt seriöst beredd på att det närsomhelst skulle visa sig att jag drömt, eller att jag var sinnessjuk och ingen skulle tro mig.
Alltså jag kan inte sluta tänka på detta, det är nog det sjukaste jag någonsin varit med om.
IQ-befrielse reloaded
Jag fortsätter att överträffa mig själv i IQ-befrielse inför grannar och hyresrättskomplex.
Idag plockade jag med mig (förutom en toalettpappersrulle från Universitetsbibliotekets toalett; har glömt köpa) ett par vantar som någon hade glömt i entrén. Min utbredda bacillskräck och därmed ovilja att använda vantarna i befintligt skick ledde till att jag gick till tvättstugan för att boka en tvättid.
I tvättstugan träffade jag på en kvinnlig granne som såg ut att vara av asiatiskt ursprung.
När jag svepte blicken över det ca. 15 m2 stora rummet för att söka ögonkontakt och hälsa på henne, fångade mitt öga upp en vidkommande detalj i periferin; i ett hörn stod en tvättvagn fylld med kläder av intimt slag. En hundradels sekund passerade utan att jag reflekterade över den, men ganska snabbt insåg jag att där, i vagnen, låg mina underkläder som jag tvättat kvällen innan.
Jag vände mig snabbt mot tvättschemat för att dölja de inslag av skam, självförebråelse och förvirring som min blick måste ha uttryckt. Tankar som förekom i mitt huvud de kommande sekunderna var bland andra:
"Gud vad pinsamt, vem har tagit ut mina trosor ur torktumlaren?"
"Tur att det är min a-uppsättning så att de iallafall är snygga."
För att ganska snabbt övergå i mer förtvivlade frågeställningar såsom:
"Hur kunde jag glömma tvätten i torktumlaren och sedan inte ens ägna den en tanke under loppet av ett dygn? LIDER JAG AV BRISTFÄLLIGT NÄRMINNE?!"
Jag var alldeles för stolt för att inför granntjejen erkänna att det var mina trosor som var kvarglömda, så jag: Bokade en tvättid, gick in i min lägenhet, väntade fem minuter, gick tillbaks till den nu folktomma tvättstugan, rullade in mina trosor i en t-shirt och gick fylld av skam tillbaks till min lägenhet, i hopp om att ingen sett mig.
sthlm
Och nu är klockan 21.01 och jag är så nervös så att jag på riktigt oroar mig för att kräkas på Andreas tangentbord.
Att tvätta utanför schemat hos chalmers studentbostäder ger förödande konsekvenser.
.......
mittemellan-lördag
Efter att ha läst igenom föregående inlägg inser jag att det igår måste uppstått brister i kommunikationen mellan hjärnans uppdiktande respektive rationella delar, då jag nu upptäckte att diverse upprepningar av ord, fel i meningsuppbyggnad etc. hade smugit sig in i texten. Jag beklagar djupt och skyller på alkoholhalt i blodet vid nämnt tillfälle.
Idag har jag (förutom att sovit till kl. 17.30 för att jag kom hem vid 09 imorse):
- Lett förstående och ansvarsfullt till skillnad från hånfullt och nedvärderande mot ett gäng 14-åriga killar som försökte vinna min gunst på spårvagnen genom att flasha sina 3.5:or och prata om vilka som skulle spy och inte spy under kvällens lopp.
- För första gången på länge gjort en "mittemellan-lördag", d.v.s. tagit avstånd från "antingen eller principen", som innebär antingen filmtittande eller stenhårt supande. I praktiken innebar detta att jag tog en cider och ett glas mineralvatten med Teresa för att sedan vid midnatt ta spårvagnen hem när de flesta knappt påbörjat sin kväll.
Jag vet inte vad detta tyder på; mognad eller förfall?
Tanken är väl att jag skall börja beta igenom de ca 500 sidor socialantropologisk engelsk litteratur jag ska ha läst tills på måndag.
So be it.
Bleeding lips
Det tenderar ibland att bli lite ensamt här uppe. Så bara såhär fredag kväll sippandes ur en rosa IKEA-mugg innehållande en cocacola/malibu-blandning (ensam) så tänkte jag beskriva mitt senaste missöde.
I min desperata planering att bekanta mig med grannarna så har jag alltid en cigarett liggandes i beredskap vid ytterdörren.(Trots att jag inte röker, mamma.) Nu var det så att jag för en gångs skull hade annat än pyjamasbyxor på mig när jag hörde att granndörren öppnades, och skyndade högtidligt och förväntansfullt upp från soffan för att nonchalant gå ut på verandan, (whatever, utomhuskorridor I don't know) tända cigaretten, svepa luggen från ansiktet och med dov stämma säga "hej".
Bara sekunder från målet visade min fantasi mig uppdiktade bilder på mig och grannen, en man vars enda attribut jag hittills upplevt var rösten innifrån hans hall, sittandes i min soffa och dricka vin, se på TV, umgås som folk gör. Jag var ännu insluten i fantasins dimma och katastrofen som jag nu i efterhand vet skulle komma att uppstå tycktes vid ögonblicket obefintlig.
När jag lyckats ta mig de tre metrarna från soffan till ytterdörren på vad som tycktes vara en livstid, men i själva verket var runt två sekunder, tog jag smidigt på mig mina stövlar, greppade hastigt cigaretten och den tillhörande tändsticksasken och bokstavligt talat flög ut genom dörren.
Att helt oprovocerat slänga upp dörren och flyga ut genom dörren kan ses som underligt i de flesta kulturer. Och nu hade vad som först bara var en röst blivit en hel människa som förvånat stirrade på sin granne, mig. Så för att gottgöra för detta misstag och försöka återfå statusen så koncentrerade jag mig på att tända cigaretten;
Försök #1: Jag drog en tändsticka mot askens kant, varpå den tog eld och sedan slocknade p.g.a. stark vind.
Försök #2: Jag tände en tändsticka, lyckades skydda den mot vinddrag med en kupad handflata, förde den mot cigaretten som till min stora lycka tändes. Jag lyfte handen för att ta cigaretten ur munnen, men missbedömde avståndet och tryckte handflatan rakt in i den glödande mynningen, varpå jag sa "aj", cigaretten slocknade, och den öppna tändsticksasken föll handlöst ner mot marken.
Försök #3: Jag gick till synes oåpverkad in i hallen för att hämta en ny tändsticksask, tände cigaretten innan jag gick ut på verandan och drog ett djupt bloss medan grannen i fråga verkade vara redo att gå och låste sin dörr.
I detta skede var mitt uppdrag så gott som utfört, om det bara inte vore för den sista variabeln som ska passas in i den här historien. Som kanske någon läsare har fått erfara så blir en cigarett, om man haft den hängandes mellan läpparna ett litet tag, ganska snabbt ett med läpparna och man bör fukta läpparna med tungspetsen innan man rycker cigaretten från dem.
Så gjorde inte jag.
Jag lyckades kväva ett smärtljud och gick in i min lägenhet för att sätta mig i soffan, andas ut, och med fingertopparna konstatera att läpparna, ja, de blödde.
Så här sitter jag folks, med bleeding lips, och ska alldeles strax hälla i mig den där blandningen från helvetet och ge mig ut i göteborgs ölvimmel.
Sov gott.
stockholm
Nu sitter jag på statsbiblioteket i Stockholm och måste mest kissa.
Jag skulle varit och fikat nu men mitt i alltihop så dog min mobil och nu får jag inte tag på någon.
Måste fördriva tiden i två timmar tills jag skall hem till Emelie för att byta om inför ikväll.
Jag observerade att under bordet jag sitter vid finns ett eluttag, i vilket jag har försökt smyga in min mobilladdare utan framgång. Funderar på att försöka igen med lite mer våld men då finns risken att någon uppmärksammar aktionen vilket kan resultera att jag tvingas ut i snön.
Det här är andra gången på rätt kort tid som jag fördriver tid i området kring Medborgarplatsen. Senast var det för att jag inte orkade åka hem till Solna innan jag skulle möta en väninna. Den gången slutade det iofs med en spontan fika med en Amerikansk soulmusiker på Seven Eleven. Kanske blir något liknande idag?
Det sitter en rätt het asiat mitt emot mig, i sådär 50-60-års åldern.
Jag vet inte vart jag ska gå nu. Har redan varit inne på Scandic Malmen och låtsats som att jag skulle möta någon i foajén. Jag tror jag går in på fiket i Saluhallen, det har ju iallafall gått fem timmar sen jag var där senast och dödade en timme med att äta frukost.
ses i göteborg, hej.
gettin' muddy
Jag sitter och förvältrar mig i internetträsket och inser att det är tusen gånger roligare nu när jag faktiskt måste färdas med spårvagn för att få göra det.
Bokade precis en flygbiljett till stockholm nästa helg för att äntligen återförenas med mina älskade stockholmskids. Är dock lite rädd för mig själv och inser att risken är överhängande att jag blir så glad för att vara där att jag knyter fast mig själv i ett träd för att självförvållat missa flyget hem.
Nu ska jag gå ner till Jazzå och hitta något att äta.
Be cool, stay in school.
orkanvindar
Då är den kommen, dagen vi alla väntat på; dagen då jag fick tummen ur röven och för första gången på en månad postar ett nytt inlägg.
Det hade väl varit gentilt att uppdatera läsarkretsen på vad som hänt i mitt liv sedan föregående inlägg, men av ren lathet begränsar jag mig till att sammanfatta det med;
Varit i Stockholm/ åkt till Göteborg för att fira jul/ blivit fast i Göteborg p.g.a. fådd lägenhet.
Sistnämnda ord kan av Er alla ses som en ren och skär invit till Mig på kaffedrickande.
Klagan just nu:
Om det inte vore för att jag ännu inte lyckats ta mig till Chalmers Studentbostäders reception för att få mitt internet-lösenord så skulle jag våga lova något så djärvt som att jag kanske återkommer med ett nytt inlägg inom en snar framtid.
Eder Rackan
hej
Hej
Idag fick jag min första roll i någon annans produktion. Visserligen är det inte Quentin Tarantino som regisserar, utan filmelever från Kulturama, och det är en kortfilm, men det känns ändå rätt stort.
Jävligt nojjigt bara att filmen skall spelas in på 16mm film vilket innebär en kostnad på 5 kr /sekunden när bandet rullar. Inte klanta sig framför kameran då med andra ord.
Ska träffa hela filmteamet för första gången på fredag, sen är det repetition och inspelning de kommande två veckorna.
Jag återkommer med mer information!
puss Rachel
allt för konsten
Inatt sover jag på Lidingö hos min 59-åriga klasskompis. Helt underbar kvinna, vi har suttit uppe och ätit knäckebröd och pratat om livet.
Ibland upptäcker man att man har mer gemensamt med folk än man tror.
Har förövrigt spelat in fyra grymt bra scener idag.
En scen vars manus jag samt de andra två medverkande skrivit själva, handlar om en gammal vän som knackar på en kväll för att kräva tillbaks sin njure. Det faktum att vi spelade in den hemma hos en i klassen och att vi jobbade så mycket med dialogen gjorde att den kändes väldigt bra.
Jag var dock på ett väldigt konstigt humör idag, och gick omkring hela förmiddagen och skrattade.
Därmed uppstod svårigheter när jag mer eller mindre skulle gråta i den här scenen. Jag fick bita mig så hårt i insidan av kinderna att jag började blöda. Men det funkade!
En kul anekdot är att vid ett tillfälle i scenen, så står jag och lutar mig mot diskbänken medan min motspelare kör en lång replik. På första tagningen kände jag att det började lukta bränt hår, sedan hur det sved av bara helvete på min arm.
Efter några sekunder insåg jag att det var min tröja som höll på att brinna upp.
Hejdå tröjan.
Sedan gjorde jag min trumfscen där jag spelade maffiatjej, mot en annan man. Scenen är ca 10 minuter lång och utspelar sig kring ett pokerparti. Med väldigt få repliker är det stämningen och blickutbytet som hamnar i fokus. Det var lite dåligt ljus bara, annars funkade den väldigt bra.
Tredje scenen var en variant på gangstergrejen. Vi hade samma repliker,fast med förutsättningen att vi befann oss på en tjejmiddag och att jag och mannen i fråga var förälskade.
Det är väldigt kul att leka med scener såhär, och resultatet var lyckat. Dock var första varianten mycket roligare att spela in.
Scenen vars biverkningar jag känner av mest just nu är stuntscenen. Vi hade nämligen en genomgång i hur man slåss på film idag. Och jag och min slagsmålspartner fick ihop ett sånt snyggt slagsmål att vi fick göra det om och om igen framför kameran. Efter att först ha skrikit diverse fula ord och sedan skrikit av smärta när jag blev sparkad otaliga gånger i magen, har jag nu tappat rösten och halsen gör ont av bara helvete.
På måndag ska jag ta upp det med röstpedagogen, hon kan nog lära mig en annorlunda skrikteknik.
Men allt för konsten heter det ju.
